I förra veckan lyssnade jag på mitt livs första ljudbok. Och vilken premiär! @olofwretling (vars röst och inlevelse förhöjde upplevelsen till säkert det dubbla) läste upp Jag ser allt du gör av @saekert Och det känns verkligen som att Annika ser allt vi gör. Varje händelse och känsla i boken är beskriven med sån finess att vissa recensioner på diverse bokköpshemsidor verkar tro att innehållet sviktar. Men jag tycker inte det, det är bara olika vardagshändelser med olika tempo och djup. Så som livet är. Skildringarna är precis lika bra rakt igenom.

I “Bekräftaren” fastnade jag främst för beskrivningen av Ola. “Han är verb. Alla andra försöker vara adjektiv”. I “The greatest love of all” får jag ont i magen när Agnes ser upp på himlen och inser att världen kan vara skit. Men jag blir varm i hjärtat av Sylt. Med honom är det så där klumpigt och hjärtligt, precis som jag minns den sortens ungdomskärlek.

I “Kul för dig trist för mig” skrattade jag högt till utdraget ur Capitalism på Stuff 2. “Barn” var smärtsam, och samtidigt varm, när Margit och Jan använder fantasin för att få frid i den plats där de borde känna sig trygga.

”Balthoran” har jag svårt att skriva något om för det känns som att det kunde ha varit min granne eller familjemedlem och något som jag därför inte borde lägga mig i. Men kände igen förväntningarna i raderna “En ny person att berätta alla gamla historier för och det fanns ett nytt språk att berätta dem på”. “Arvsled” påminde mig om hur ord verkligen kan ta sig in i varje cell i kroppen. Och om hur stark och ständigt närvarande en mammas kärlek är. ”Miranda har en rosa hjälm. Jag har också en, för hon har bara mig”. (Önskar att varje kämpande ensamstående mamma i liknande situation skulle få uppleva samma slut.)

“Aliens vid Piteälven” fick mig att leta fram “Rymdinvasion i Lappland” på Youtube och “Gå” var otrolig. Sorgen kändes långt långt in i hjärtat och kvinnans vilja att sprida ut sorgen geografiskt kändes helt rimlig. Grät flera gånger. Den lilla stunden vid blåbärsriset var så fin.

Tack Annika för dina ord och för att du på ett väldigt skickligt sätt lyfter sånt som oftast bara pågår och att flera känslor kan tänkas samtidigt.

Kommentera